hela min uppväxt har mamma alltid använt sig av Marias ordspråk i Sound Of Music "when god closes a door, he allways opens a window" och igår såg jag båda mina föräldrar som gud..

 

jag har återigen blivit placerad utanför Linköping på praktik, vilket hade varit okej om det inte varit så att jag redan pendlat till Borensberg och Motala altså 2 av 3 praktikterminer (man har bara 5 dagars praktik/studiebesök första terminen, så den räknas knappt) så då pratade jag med praktikansvarig lärare, som gav mig motiveringen att de försöker placera en så man inte ska få pendla och att "det är ju kortare till Mjölby än Motala iaf"
men så kollade jag upp vart i Mjölby just min praktikplats låg, och hurra,, den ligger i Skänninge, dvs 20-25 min buss EFTER att jag tagit pendeln till Mjölby.. Jag skulle altså behöva pendla ca 50 min minst och förmodligen komma försent några dagar eftersom tåg-buss byten inte alltid sker så smidigt i Svea rike..

 

kände inte att någon lärare lyssnade på mig så jag ringde hem till mamma i ren frustration för hon lyssnar iaf alltid. och då fick jag svaret "kom hem och låna en av våra bilar en månad då Emelie"

jag tror inte ni förstår hur mycket det betyder för mig mina älskade föräldrar!! jag gick från skoltrött och hopplös till att se fram emot kommande praktik och fortsatta studier.

 

NI ÄR GULD VÄRDA! utan er mamma och pappa, vore jag ingenting, tack för att ni alltid är på min sida och ställer upp för mig.